Fröken Mias Hjärtefrågor

FRÖKEN JÄÄÄVLIGT SKEPTISK DEPPAR!

Idag har varit en tung dag. Är rätt deppig just nu och väldigt anti. Redovisningen gick väl sådär. Det värsta var inte att jag blev grillad som fan, det kanske var välförtjänt. Jag erkänner gott att detta definitivt inte var mitt bästa arbete någonsin, ett riktigt bottennapp faktiskt. Mitt oengagemang lös igenom lång väg, så att jag fick hård kritik var inte oväntat. Blev ju godkänd i alla fall, det är det enda jag bryr mig om just nu.
Nej, det som fick mig att må dåligt var de smygrasistiska kommentarerna. Inlindade i de övriga resonemangen. Jag tycker inte att det är ok att säga vissa saker, inte i sin profession. Känner mig besviken och förvånad. Visst ska alla ha rätt till en åsikt, men att lägga fram fördomsfulla generaliseringar som vedertagna sanningar stinker!
Det känns oroligt därinne. Det gör ont i både magen och själen. Äckel-illamåendet får nästan magen att vända sig. Tvi vale!
Salstentan gick bra, fick 15 av 19 möjliga poäng. Man skulle ha minst 10 poäng för att få godkänt. Inte dåligt med tanke på att jag sjabblade bort hela sista frågan rejält. Hade läst på helt fel saker vad gällde det ämnet, trodde inte att ett litet sketet kompendium skulle vara av sådan vikt med tanke på all annan tung litteratur vi var tvugna att plöja igenom.
Nu ska jag trösta mig med ytlig populärkultur av billig sort. Ut med allt dåligt ur skallen, in med nya friska tankar! Det är väl bäst att bara helt enkelt tycka synd om människor med otäcka värderingar.

INTE SÅ UPPKLÄTT MEN GOSIGT!

Imorgon ska jag hålla mitt första föredrag i plugget. Ska presentera tre olika svenska biblioteksaktörer. Det är ett grupparbete, så jag får inte hålla låda helt själv i trettio minuter. Nästan synd, jag gillar att stå i rampljuset. Fast jag är lite nervös redan idag, det ska pirra i magen inför sådant här. Annars kanske man slarvar vad gäller vissa moment.
Jag är laddad inför en ny vecka med plugg och hårt arbete. Helgen har varit ljuvlig, Ia och Thomas var här och sov över. Det blev god mat serverad (för en gång skull MIN!), massor av vin och drinkar inmundigades och vi babblade om allt mellan himmel och jord tills klockan två på natten. Grabbarna badade bastu och vi tjejer snackade lite saftiga hemlisar. Lite BUZZ-spelande fick avsluta kvällen. Är döhäftigt att rigga upp allt i källaren numera där den Älskade har installerat duk och projektor, allt i bästa HD-kvalitet förstås!
Nu ska jag ta och gå in i min walk in-closet och välja ut morgondagens outfit. Måste ju se seriös och trovärdig ut som gruppledare. Mindre blommigt och gulligt med andra ord. Idag har jag inte brytt mig så mycket om utseendet för ovanlighetens skull (fula myskläder är dock förbjudna här i huset!). Har trippat omkring klädd i en mönsterstickad, elfenbensvit storkofta och i en färgglad sextiotalsklänning av trikå-material (äkta vintage givetvis!). Perfekta kläder för dagar då man vill vara lite "slappare".
De mörka ringarna under ögonen är väl dock det som skämmer looken mest. Ser helt färdig ut, mörkret har liksom till och med lyckats etsa sig fast på huden. Lämnar sorgsna trötthetsskuggor efter sig. Hoppas att de försvinner när jag får tillbaka min salstenta under morgondagen. HJÄÄÄÄÄLP!!! Nu pirrade det till ordentligt i magen. Detta är nästan det värsta momentet imorgon. Fast jag tror att det gick bra, kändes så när jag skrev den. Det är mycket som ska upp till bevis under dagen efter denna lugna måndag. Jag tror på att jag räcker till. Fröken Optimist har smugit sig tillbaka utan att jag ens har märkt det!

Mjukt, mysigt och glatt färgsprakande!

SÖNDRIG OCH YTTERST LEVANDE OMFAMNAR JAG LIVET!

Då och då i mötet med människor så kommer man ju in på ämnen där man inte alls är överens med varandra. Detta är intressant och stimulerande för ett nyfiket hjärnkontor. Dock kan man även bli upprörd och känna att man bara måste säga något. Det gjorde jag häromdagen också när det begav sig och det är jag glad för. Nu fick jag inte någon detaljerad information om ämnet (personen) ifråga, men ändå tillräckligt mycket för att jag ville vädra min åsikt i sammanhanget.
Jag tror absolut på människans starka självläkande kraft, jag anser även att det är bra att inte titta bakåt utan framåt. Det är förstås helt underbart om man kan släppa taget om fruktansvärda händelser i det förflutna och välja att leva ett nytt och rikt liv, fritt från "gamla spöken" som hindrar en i livet.
MEN, i vissa fall för en del människor är denna process mycket svårare än vad den kan vara för en del andra. Jag är övertygad om (dessa åsikter är baserade på en hel del SERIÖS forskning) att ju yngre man är när trauman inträffar, desto svårare blir skadorna. Fysiska som psykiska. Stark stress på grund av hemska händelser ger helt enkelt hjärnskador. Ju längre tid skadegörelsen pågår, desto längre tid tar det för det skadade området att läka. Nervbanor och andra vävnader i hjärnan läker långsammare än till exempel muskelskador i en yttre lem. Söndertrasade nerver kan ju som vi alla vet leda till fysisk förlamning, varför är det så mycket mer osannolikt och skamfullt om detta händer i hjärnan?! Det är så konstigt att detta inte har nått in i den moderna människans "medvetande" ännu.
Sedan har vi andra faktorer som spelar en stark roll i en människas läkning, sociala nätverk, social ställning, genetiska styrkor och/eller svagheter (benägenheter), fysiska egenskaper, tillgång till hälsovård och möjlighet till psykvård för att nämna några exempel.
Man kan inte stå utanför och döma sin medmänniska. Det går inte att sätta sig in vad någon annan går igenom. Bara för att en individ "överlever" till exempel en våldtäkt utan större men för livet så behöver detta inte gälla för en annan person "med liknande erfarenheter". Varje trauma är unikt, varje människa reagerar på sitt egna speciella vis.
En del klämkäcka individer måste säkert i detta sammanhang utropa: "Men man kan ju inte hålla på att älta sitt förflutna hur länge som helst, någon gång måste man ta och gå vidare!". Detta är en härlig utopi, en dröm i den bästa av världar. Tyvärr så lever vi förmodligen i den grymmaste av världar.
Jag tror att det i vissa fall är "för sent". En del saker är så trasiga att man inte kan laga dem, möjligtvis skapa något nytt istället. Det finns inte alltid lyckliga slut, för livet är en saga som bara fortsätter och fortsätter. Det finns ingen garanti för att alla ska må bra. Just nu, precis i denna stund, händer det fruktansvärda saker med levande människor. Svält, tortyr, våldsam död, fattigdom och misär. Ingen av dessa människor är det minsta mindre värda än någon annan. Det är bara det att vissa av oss är inhysta i en social trygghet, full av lyxkonsumtion, bra hälsovård och ett i regel hyfsat fungerande lagsystem som gör att vi inte spårar ur helt.
Människor misslyckas och går under hela tiden. Vem har rätt att döma och tala om vilka usla förlorare dessa stackars plågade själar är? Har de inte lidit nog? Måste de som har turen att inte vara på livets botten peka ut, håna och förfäras?
Jag tycker det är svaghet. Om man måste tala om andras tillkortakomanden för att lyfta fram sig själv "som duktig" så är det sorgligt. Min fulla övertygelse är den att INGEN verkligen VILL vara svag och misslyckad. Alla har en stark drivkraft för att kunna överleva någonstans därinne, men ibland går det bara fel. Ibland räcker inte de resurser till som vi har för att rädda en del människor.
I de värsta stunderna i livet måste vi stå och titta på när en medmänniska går under. När allt är sagt och gjort så finns det ju helt enkelt inte mer att göra, inget mer att ge. När detta hemska händer tycker jag att vi respektfullt ska sörja över den här personen istället för att föraktfullt bespotta den svaghet som vi är så otroligt rädda för.
Istället för att vara kaxiga och hänge oss åt översitterifasoner så kanske vi kan skatta oss lyckliga för att vi tillhör den grupp som har fått smaka på lyckan och kärleken i livet.

HÄR ÄR HON SOM BESTÄMMER (LITE GRAND I ALLA FALL)!

Idag blev vi tilldelade våra uppgifter vad gäller grupparbetet som ska redovisas om en och en halv vecka. Jag hade turen att få axla rollen som gruppledare, tjoho! Ytterligare en härlig utmaning för en för tillfället överbelastad och vimsig hjärna. Jag har i alla fall delegerat ut alla arbetsuppgifter och strukturerat upp metoden. På onsdag sammanstrålar vi och har lite brainstorming.
Jag har gråtit så att tårarna snart är slut. Stressen är konstant. Får ingen ro, ingen vila. Är nästan apatisk. Skön känsla, bättre än ångest och oro.
Tur att det finns vackra saker att pigga upp sig själv med. Min garderob dignar av puderrosa underklänningar i tyll. Därinne finns även vackra spetsar, lena pälsar, vippiga kjolar och glänsande pärlor i pastelliga nyanser.
Om man anser att man inte har tillräckligt av sådant så måste man besöka Vera's Garderob i Borås. Jag önskar att jag kunde finna tid till att vara därinne en lång stund och bara prova, prova och prova. Och köpa givetvis! Fy fabian för korta lunchraster!
Varje gång jag går in i en vintagebutik så knyter det sig bröstet. Av ren och skär lycka! Älskar fin inredning och att se dessa rader av vackra kläder. Det var verkligen mycket bättre förr, stilmässigt alltså. Höstens nyproducerade mode som hänger i de stora kedjebutikerna är så ledsamt att jag inte ens kan titta på en del plagg. Är glad att det har dykt upp lite tyllplagg och glitter här och var, i september trodde jag att jorden skulle gå under när som helst. Att modehelvetet var här för att stanna för alltid. Vintage Stories på Kappahl bjöd på lite godsaker vad gällde accessoarer, därav dessa pippifågeldelar som ibland pryder mitt hår.
Snart är det äntligen helg. Mycket pluggande väntar, men man får åtminstone ta sovmorgon. Inte dumt att ha all tid i världen ensam med världens finaste man som sällskap i sängen. Önskar att det fanns ett pris för män som är universums underbaraste skapelse. Ingen förtjänar det bättre än min Älskade!
Förresten det finns ju visst ett sådant pris, man får nämligen dela resten av livet med en liten bitsk diktator från Vettlösa. Inte alls så dumt faktiskt. Dessutom rör det sig inte heller om någon vandringspokal, det här priset är man faktiskt helt ensam om!

Skira drömmar från Borås!


Pastellfärgat och pärlemorglänsande!


Älsklingsfärgen nummer ett!


Min kära "stökhörna" gör mig alltid så lycklig!

FRÖKEN VAMP(YR) UPPKLÄDD FÖR EN SKRÄMMANDE KUL KVÄLL!

Jag och den Älskade har räknat ut att vi inte har varit ute och roat oss på stan på flera månader nu. Vi har inte saknat det speciellt mycket, utflykter och hemmafester har ersatt kroglivet. Nog tusan har man så mycket trevligare på sådana festligheter för det mesta?! Tycker jag (vi) i alla fall.
Gårdagen bjöd dock på många trevliga händelser, efter att vi och en vän till den Älskade ätit en god middag här hemma hos oss så drog vi ner till Velvet för att lyssna på skön livemusik med kära sysslingen vid basen. Vi är mer nöjda med vad vi fick lyssna till, jäklars så duktiga de är!
Det enda som retade mig lite var att det inte var så många som vågat ikläda sig lite roliga utstyrslar, kände mig ganska ensam till en början i min röda sidenklänning och delar av en död fågel på huvudet. Lite senare in på kvällen dök det dock upp en och annan häxa till min stora glädje.
Jag är inte van vid att festa längre och jag är så trött idag att ögonen går i kors. Den Älskade har nu i eftermiddags åkt iväg (ganska motvilligt) för att mottaga en ny grad i Par Bricole. Jag både saknar honom och tycker det är skönt att vara ensam på en och samma gång. Morgonen har varit perfekt, film och gos i soffan för hela slanten.
Puh, skulle kunna somna redan nu! Blir ingen uppesittarkväll för min del känner jag. Önskar klockan var tio så jag fick gå till sängs. Tror jag ska göra det med en god bok redan nu. Det blir perfekt!

En vampyrs bekännelser?!


Gårdagens läskiga outfit!


Grym musik och vilken sångröst!


Nej, det är INTE mitt långfinger som syns på bilden!


En normal och en, ja, Gud vet vad! Söta ihop i alla fall!


Sysslingen var mer skrämmande än vanligt!

ETT MYCKET NÖJT LEENDE!

På skakiga ben och med illamåendet brännande i magen halvsprang jag till Studentcentrum under lunchen för att hämta ut mina betygsatta hemtentor. Har vaknat varje natt sedan jag skrev dem och haft ångest, ville nästan inte veta resultatet. Runt omkring mig såg jag en del besvikna miner och jag kände mig modstulen och nervös. Med darrande händer tog jag emot papperen och jag kikade med ett öga ner på framsidan med betygssättningen.
Där fann jag två femmor, en för vardera tenta. Högsta betyg på båda med andra ord, inte bara på den ena, inte heller stod där en annan siffra eller underkänt! Det K som står för att kompletteringar behöver göras var inte omringat. Kommentarerna var berömmande och superlativa.
Jag har alltså skrivit två fullgoda tentor och jag har belönats med de vackraste femmor jag någonsin sett i hela mitt liv!
Jag är stolt och glad! Kanske lite förvånad och mycket tacksam. Nu har jag fått bevis på att alla dessa timmar som jag har slitit som ett djur verkligen lönat sig, detta är definitivt värt alla tårar och tvivel i världen. Stundtals har det varit plågsamt över uthärdliga gränser och jag har bara velat ge upp. Dock har jag aldrig lagt ifrån mig böckerna och artiklarna, jag har svalt frustrationen och ilsket fortsatt läsa genom tårarna. Resultatet blev uppenbarligen därefter också!
Det är dock inte dags att andas ut än. En tenta har jag inte fått tillbaka, den som jag skrev i fredags. Om två veckor vet jag hur den gick. Dessutom har vi börjat på nästa etapp och det var rivstart även denna gång. Skillnaden är att jag nu har gått igenom procedurerna, jag vad jag har att vänta mig. Mer förtvivlan och mer hårt arbete, he he (hjälp!). Nu känns det ändå helt okej, jag ser fram emot dessa utmaningar. Nu vet jag att jag har alla förutsättningar för att klara av det!

Klänningen från Chloé passar mer än utmärkt för dagens glada firande!

FRÖKENFINT MOBILFOTO INNE PÅ PLUGGETS DAMRUM!

Jag inser nu att ha tid och ork till att blogga är en lyx! Under tentamenstider är det inte något jag kan "unna mig". Det gör mig ledsen, den skapande sidan av mig får alldeles för lite näring. Förra veckans råplugg har tagit ut sin rätt och jag kan inte ens läsa min underbara romanhög som bara ligger och väntar på mig. Bläddrar igenom lite modemagasin ibland, bara för att för en stund få känna lite njutning.
Höstmörkret stjäler energi tyvärr. Som tur är så har det inte varit så kallt i alla fall. Bara skumt och dystert under morgonkvisten när man ska ge sig iväg för en timmes bilfärd.
Fy, vad jag låter negativ! Bäst att skriva om något trevligt också som att...,hmmm jo, maten i plugget är supergod! För den facila summan av 45 spänn så får man en varmrätt med dricka, bröd och ett gigantiskt salladsbord. Rätterna är lagade från grunden och smakar inte halvfabrikat. Det är så himla bra! Unnar mig en rejäl och god lunch de gånger jag är där och har heldag. Orkar inte ens tänka på att slabba med lunchlådor, med tanke på priset känns det inte som om det skulle löna sig alls. Tid är också pengar och framförallt kraft!
Jag har som vanligt massor av tankar som bubblar inom mig, men just nu finns det ingen möjlighet att hinna med att vädra dem härinne. Roligt ändå att se att så många hittar in hit ändå, jag vill inte svika er! Ska göra mitt bästa för att försöka fortsätta blogga på ett intressant och givande vis, så ofta jag finner tid och ork.
Kram!!!

Slutkörd student på väg in i en svår paltkoma!


Rosa strumpor och lila skor till gul klänning, jajamänsan!!!


Förmodligen den godaste Dagens-fisken någonsin i svensk mathistoria!

FRÖKEN MY FÖRSÖKER SE BISTERT ALLVARLIG UT!

Jag orkar egentligen inte blogga just nu. Ville bara tala om att jag lever och mår bra. Efter hundratals sidor om bibliotekshistoria från sextiotalet och framåt så är den kreativa sidan satt i fullkomligt automatläge.
Jag går och blänger här hemma i bästa bibliotekariestil när jag vill ha lite lugn och ro, men den Älskade tar mig inte på särskilt stort allvar. Han bara ler sött och säger med något fånigt i blicken att jag ser precis ut som Lilla My. Och att jag är så söööööt! Hm, måste vara blicken han menar. Själv tycker jag att jag mer är en Snorkfröken, hi hi!

RÖDÖGD OCH RUSKIGT BILDAD (DOCK ÄVEN ÄCKELTRÖTT!)!

Just nu är mitt liv till sextio procent omänskligt hektiskt och till fyrtio procent underbart vackert som i en saga. Studierna tar upp grymt mycket av min tid! Puäähh!!! Det hjälper inte att jag har läshuvud, är snabbtänkt och språkbegåvad. Jag läser mellan sex till åtta timmar om dagen och det är tufft. Ingen motion och inga vitaminer i hela världen kan ta bort tröttheten som ligger som en tung dimma över mitt intellekt. Känner mig ofta illamående av utmattning, ibland smyger sig dumma tvivel in om hur det här ska gå egentligen. Både längtar till och fasar för salstentan. Jag vill visa vad jag går för, men att sitta i tre timmar och skriva är ju ingen barnlek heller!
Jag tycker att det jag studerar är vansinnigt intressant, det är bara det att litteraturen är så mastig att ta sig igenom. Informationen måste ju fastna också, man kan tyvärr inte skumläsa och ögna sig igenom texter av det här slaget. Tur att jag inte har läs- och skrivsvårigheter, lider med dem som har det. Måste vara fruktansvärt jobbigt!
Det som räddar mig från att bli vansinnig och nedstämd är att den Älskade och jag har en våra nykärperioder igen. Alla som lever (eller har levt) i ett förhållande som är över ett år gammalt vet ju att man går igenom olika stadier. Ibland är allt frid och fröjd och ibland är det något sämre. Riktigt dåligt har vi dock aldrig haft det, men vardagens slit har gett oss utmaningar ibland. Särskilt när vi inte själva har styrt över de förändringar som skett i våra liv. Vi får kompensera för andras tillkortakommanden och det kan vara svårt. Livet blir en större utmaning att ta tag i. Som tur är så är vi två driftiga individer med en uppfinningsrikedom som aldrig sinar. Min Älskade är den evigt positive problemlösaren och själv har jag en överlevnadsinstinkt som bottnar i att jag har lyckats med att överleva helvetet på jorden.
Nu har jag haft mer tid till att vara med min fina fästman och då blir vi som två tokiga tonåringar igen! Den känslan har följt med in i den här nya perioden av hårt pluggande och nu har vi hittat rutiner som passar oss båda kring detta. Jag BEHÖVER bli avbruten och få hjälp med att lämna böckerna då och då. Min maniskhet måste stävjas med hjälp av roliga händelser från det övriga livet.
Nu ska jag snart ta ett permanent studieuppehåll för idag, att äntligen få blogga lite igen får bli en del av det. Jag är sannerligen mer än välförtjänt av världens bästa lördagsmys idag. Känner att jag behöver lite nackpussar, de lindrar säkert den molande huvudvärken och tentaångesten bäst av allt! Att jag får smaskiga skaldjur till kvällsmat gör ju sitt också. Han vet minsann hur han ska få igång mig, min käre sambo!

SVARTA ROSOR PRYDER FRÖKENS HÖSTOUTFIT!

Imorse hade min omvärld snöat igen bokstavligen. Vackert och lite skrämmande. Kör med sommardäck än, men vägarna till och från Borås var fria från snö och halka idag. Morgondagen ska ju bjuda på bättre väder, så det ska nog gå bra med bilkörningen då också.
Kylan tränger sig in genom märg och ben, men jag älskar det! Luften är klar och frisk, vad mer kan man begära? Allt lägger sig till ro, det är så stilla och tyst ute om kvällarna.
Tentaplugget går trögare än önskat, det tar emot att läsa just nu. Är ganska mentalt dränerad efter de arbeten som precis har lämnats in och att analysera hundratals danska och engelska sidor kurslitteratur känns jädrigt tungt för tillfället. Utmaningar är dock till för att övervinnas, jag behöver en lagom dos stress då och då för att hålla mig vid liv.
Svart tränger sig in i min garderob, dock mest som accentfärg. Dagens lilla figursydda kavaj har i alla fall lite grå rutor som mönster i tyget. Den måste vara ett av mina bästa inköp någonsin (var liiite dyr, femtonhundra spänn på MQ). Är glad att jag kan ha den på mig, den är faktiskt i storlek 32 (en ovanligt rymlig sådan förstås!). Ska villigt erkänna att den sitter tajtare än innan, men absolut inte obekvämt. Detta är heller ingen storlek som jag måste bära för att vara lycklig. Har slängt ut mina sista kläder som var märkta med xxs och 30/32 på lapparna. Även om jag är kortväxt så kan jag inte se att det vore sunt för mig att vara så liten igen. Min kurviga kropp gör mig starkare och ger mig massor av livskraft. Och just nu vill jag ingenting hellre än att leva! Har så mycket fint omkring mig, både i nutiden och i det som komma skall.

Blommig fyrtiotalsblåsa och volangkanter på stövlarna!


Inte längre x-small, utan extraordinärt lycklig!


Naturen gick från grönt till vitt under bara en enda natt!

LAGDA LOCKAR OCH FESTBLÅSA UNDER MORGONKVISTEN!

Nu är jag toppenfrisk igen, kroppen fick ge med sig. Är glad att jag har en bra läkförmåga, är sällan sjuk långa perioder i taget. Åtminstone inte fysiskt. Var inte det minsta frusen under dagen. Välkomnade till och med det friska regnet eftersom jag då äntligen till min stora glädje fick använda ett av mina fina blommiga paraplyer. Har ett ljust för vardagsbruk och ett svart för lite festligare tillfällen.
Dagens föreläsning i plugget var vansinnigt intressant, för första gången på länge kändes det faktiskt som att ämnet hade verklighetsförankring. Vi fick höra en hel del om hur det kan vara att arbeta som skolbibliotekarie och det verkar vara ett roligt och givande yrke. Inte helt omöjligt att jag väljer den inriktningen en gång i framtiden.
I veckan väntar ett förhållandevis hektiskt schema, mycket plugg och många föreläsningar. Nästa fredag kommer jag att delta i min första salstenta på högskolenivå. Detta faktum gör mig ytterst ödmjuk. Känns tyvärr lite luddigt och konstigt än så länge vad gäller alla instruktioner, så att få höra om ett konkret ämne idag var så klart ett lyft för en lite orolig själ.
En annan trevlig sak är att jag varken rört alkohol eller cigaretter på över en månads tid. Kroppen känns ren och pigg. Inte för att jag drack några hemska mängder innan heller, blev en after work varannan fredag oftast. Men sedan jag började studera har det varit mycket lugnt på den fronten. Rökat var heller ingen daglig last, var bara gott tillsammans med ett glas vin eller en drink. Dock har extrem stress och ångest fått mig att då och då trilla dit och tända en lugnade giftpinne för att lugna ner mig. Inte en enda gång på sistone har jag fallit för frestelsen, vare sig hemma eller i plugget. Har inte ens känt mig särskilt sugen heller.
Jag vill ändå inte att min kära omgivning applåderar högt och börjar moralisera över detta. Vid framtida partyn kommer jag med stor säkerhet att tända några cigg efter ett par glas vin. Detta är förstås inget som jag propagerar för, MEN jag tycker att man har rätt att välja själv. Bland det värsta jag vet är människor som kommer och talar om saker som jag redan vet och leker hälsoexperter på en ytterst näsvis och irriterande nivå. Folk får gärna vara icke-rökare, nykterister, veganer, frireligiösa och träningsnarkomaner så att det står härliga till, bara de ger sjutton i att komma och pracka på MIG en massa visdomsord. Är det något som jag inte står ut med så är det att bli tillrättavisad vad gäller mitt liv och mina hälsoval, så länge det inte handlar om rena olagligheter förstås. Och vad gäller den saken så har ingen haft något att anklaga mig för än så länge. Jag må vara ohälsosam ibland, men så länge Sveriges Rikes Lag inte förbjuder detta så tänker jag göra som jag vill i fortsättningen också! Dumt och envist, ja måhända är det så, men säg den som är tillräckligt perfekt för att kunna döma och moralisera över andra jämt och ständigt. Den där bibelpassagen om att den som är utan synd skall kasta den första stenen är riktigt bra faktiskt!

Fluffig frilla!


Gräddfärgad spets under rosa Filippa K-kavaj!


Giftfri, dock giftassugen!


Löjligt söta skydd mot den ständiga himmelska vätan!

TITTA VAD FRÖKEN HAR FÖR SKATT I SIN ÄGO!!!

Jag är fullt medveten om jag varken är först eller sist med att blogga om just detta modereportage i Harper's Bazaar, men jag måste bara visa de här bilderna. De är de absolut vackraste modefotografierna jag någonsin sett i hela mitt liv. Kan knappast andas när jag ser bilderna, de är bara så fullkomliga och perfekta. Genialiskt! Kan inte vänta tills tidningen går att få tag på i Sverige, kommer att norpa ett nummer ögonsböj!
På tal om att få tag på eftertraktade tidningar, på grund av filmen "The September Issue" har Vogue tagit slut i stort sett varenda Pressbyrå i hela landet. Inte heller den välsorterade nätbutiken kan leverera ett exemplar till den som så önskar. Antar att en del har missuppfattat att filmen handlar om årets "September issue", men så är ju dock inte fallet. Nej, det rör sig om 2007 års upplaga och visst är detta ett praktexemplar till tidning. 840 sidor tjock och fullspäckad med mode! När jag köpte den en gång i tiden hade jag ju ingen aning om att den skulle bli en sådan omtalad raritet. Var mest glad att ha så mycket fashionabel läsning framför mig.
I alla fall, årets upplaga av septembernumret är i stort sett slut och mycket svår att få tag på. Men skam den som ger sig! Efter att ha scannat nätet både på amerikanska och europeiska sajter så kom jag på en sista utväg för att få tag på ett ex av min favorit. Slog numret till Pressbyrån hemma i Vetlanda och efter mycket letande hittade de den brittiska Vogue. Den var jag förstås inte lika intresserad av den här gången. Den snälla damen forsatte sitt idoga sökande och till slut så fanns där ett tjockt och härligt nummer av amerikanska Vogue bakom alla de andra magasinen! Den bara väntade på mig där! Som tur är så har jag också världens snällaste ex som hämtade ut den åt mig när jag inte fick tag på mina kära väninnor i tid. Tack, C, du är guld värd, det här kommer jag att belöna dig för rejält!
Och tack kära gamla Vetlanda för att du i så stor utsträckning fortsätter att vara fashionabelt inkompetent och lyckligt omedveten om modevärlden. Det är nästan bara i denna lilla stad som världens mest eftertraktade modemagasin kan få stå kvar i hyllan i dagar efter utgivningen. Ingen annan hade norpat den till min stora lycka. Helt sanslöst! Hoppas att detta kan gälla också ifall det blir rusning även efter Harper's Bazaars senaste nummer. Kanske dumt av mig att avslöja min bästa modehemlighet??!!!

Nedan lite ljuvligt ögongodis i sann Tim Burton-anda!

Outhärdligt vackra bilder som får min själ att rysa av välbehag!

FRÖKEN BESLUTSAM TÄNKER MINSANN INTE GE SIG!!!

När man äntligen tror att allting är lugnt och det mesta är ordnat så kommer livets bakslag som en rejäl kalldusch! Oväntat och skitjobbigt, MEN, jag tänker inte låta mig nedslås! Varken oro, ångest eller ilska ska få slå rot i min själ eller i mitt hjärta. Jag ska bara ta en dag i sänder. Med stöd från familj och vänner så ska det gå. Jag har ingen lust att ligga och fundera på nätterna, inte heller vill jag att de få timmarna av dagsljus ska bli besudlade av inre mörker. Nej, den här gången bestämmer JAG och jag protesterar mot ytterligare smärtsamt bagage i mitt sinne. Jag vägrar helt enkelt att må dåligt och denna gången kommer jag faktiskt att få min vilja igenom. En ny kämparglöd har tänts och om det är så att jag måste gå den svåra vägen istället för den planerade lätta så får det väl vara så. Inget ska få mig att falla just nu, vackla lite möjligtvis. Den här gången vandrar jag framåt på starka ben! SÅ DET SÅ!!!

INGET YRVÄDER IDAG, UTAN BARA YRSEL!

Jaha, då lyckades något jävla förkylningsvirus hinna ikapp mig ändå! Fast det satte sig inte i luftvägarna, nej, det kluriga fanskapet letade sig in på andra gömda ställen där man inte trodde att det skulle dyka upp. Långt inne i mitt högra öra har det börjat göra så ont, så ont! Har slagit lock och spränger i skärande pulsar så att jag blir illamående. Jädrans onödigt tycker jag, har inte tid till smärta och sjukdom just nu. Får se till att få antibiotika under morgondagen så att det ger med sig. Kunde varit värre, men det är ganska plågsamt. Gör mig tjurig och stingslig, jag behärskar inte tekniken att kunna hantera långvarig smärta särskilt bra.
Var duktig idag och åkte till plugget ändå, ibland måste man bara bita ihop. Satt och blinkade konstigt av värken, hoppas att ingen såg det och drog felaktiga slutsatser. Ett tag var jag så yr att jag trodde jag skulle tuppa av en stund. Men en rejäl dos värktabletter och en mycket god lunch höll mig kvar vid medvetande under bägge föreläsningarna. Dessutom blev jag så glad när en snäll klasskompis gav mig beröm för mina kläder och tyckte jag såg ut som en riktig pingla. Komplimanger är en riktigt, riktigt bra medicin!
Om jag nu inte orkar ta mig till skolan under morgondagen så har jag lite spännande läsning som väntar utöver kurslitteraturen. Har fått tillbaka mitt gamla intresse för tortyr och bestraffning i forna tider. Vet inte varför jag vill läsa om så morbida saker, men det är grymt fängslande. Tar in all information med skräckblandad förtjusning. Även som liten så var jag som besatt av sådana här grejor, så fort vi besökte ett slott så var det fängelsehålorna jag först ville se. Fanns det dessutom en samling av autentiska tortyrredskap på plats också så var min lycka gjord! Hmm, om det är så att vi har levt flera tidigare liv innan detta så kan man ju undra inom vilken bransch jag befunnit mig?! Kanske bor det en iskall sadist därinne bakom allt sött blommigt. Fast det känns dock inte så troligt med tanke på att jag knappast kan slå ihjäl en fluga utan att känna mig sorgsen och alldeles förskräckligt ond.

Prickig Pingla!


Och ja, Fröken älskar fortfarande sina fina kurvor!

ETT LÄTTNADENS LEENDE SYNS ÄNTLIGEN PÅ FRÖKENS MUN!

Nu är mina små alster inlämnade för bedömning, om tre veckor har jag resultatet i min hand. Spännande! Bloggen har förstås haft låg prioritet då annat skrivande tagit upp så mycket av den dyrbara tiden.
Jag tror och hoppas på att jag kommer få godkänt, har verkligen lagt ner själ och hjärta i dessa texter. Precis som med allt annat jag skriver så vändes varenda ord ut och in i min hjärna innan det fick komma på pränt. Är petig och grymt kräsen vad gäller alla sorters texter. Strukturerad har jag också varit, det var nödvändigt för att kunna hantera nästan tusen sidor litteratur och skriva om den på ett begränsat utrymme. I fredags skrev jag i fem timmar i sträck och i lördags satt jag nästan i sju. Är mentalt mörbultad, men stolt över min plikttrogenhet! Jag kan i alla fall säga att jag har gjort mitt bästa, inget hafsverk har skapats av frökens sinne och händer. Därför kommer det att göra desto ondare om det inte räcker till, jag vet inte vad jag skulle kunna lägga till mer.
Som belöning för min flit så gick vi alla på bio och såg Surrogates med Bruce Willis. Trodde att den skulle vara ett lite lagom roande snabbnöje, men den var ganska konstig och lite tung. Sågar den inte totalt, dock blev jag ännu tröttare i huvudet av den. Min Älskades kammmusslor var betydligt mer lättsmälta, kändes jädrans lyxigt att hela familjen åt sig mätta på dem. Vi är bortskämda bortom all sams, mest tack vare att vi har världens bästa fästman/pappa/kock.
Idag kändes det tungt i skolan, vårt "nya" klassrum har ingen ventilation. Mådde illa och kände mig yr efter tjugo minuter. Nu måste vi göra någonting åt det, det är outhärdligt äcklig luft därinne. Inlärningsförmågan var på stand by hela eftermiddagen och det blir ju inte bättre när man inte kan andas.
Den roliga biten i Borås bjöd Veras Garderob på, blev en sidenros-brosch från Day Birger et Mikkelsen och den ljuvligaste pälskrage från Isabell Kristensen fyndade till ett löjligt lågt pris. Givetvis är kragen fejk, den enda gången jag köper pälsvaror är när de är vintage. Det är ju redan för sent för att göra något åt den gamla tillverkningen, däremot är jag starkt emot dagens pälsindustri. Såg någon vidrig film för något år sedan där ett djur blir flått levande och levde att bra tag efteråt. Drömmer mardrömmar om den ibland och jag har känt mig tvungen att minska på min köttkonsumtion. Mår bättre av det, så det är inte jobbigt alls. Bara mycket godare. Ikväll blev jag serverad krämig fisksoppa, som vanligt slår min Älskades kokkonst allt annat jag ätit i den vägen. Lite synd att han är så förbaskat bra i köket (och vad gäller andra mysiga ställen också), det går inte att låta bli hans grillskivor om sommaren. Tur att det är höst nu igen!

I väntan på tentan!


Fröken Fräsig eller Fröken Söt?


Puderrosa siden och silkesmjuk päls får värma frusna Fröken-axlar framöver!